fredag 27 mars 2015

att lägga sitt liv i någon annans händer

Det är med skräck och förfäran vi kan läsa att flygolyckan häromdagen förmodligen inte var en olycka, utan en direkt konsekvens av att en person som ville ta sitt liv på eget bevåg valde att bestämma livets slut för 149 människor till.

Det är svårt att ta in att man kan må så dåligt att man inte orkar fundera på konsekvenser utanför sitt eget illamående "jag". Ett mörker, så svart som natten.

Vi är alla beroende av andra människor, ibland mer eller mindre. Varje gång vi åker kollektiv trafik så har föraren ett val: att göra sitt bästa, det som hen är utbildad att göra: skjutsa oss resenärer mellan punkt A och punkt B. Alternativet blir ju att göra något som går tvärt emot det som uppdraget är: att medvetet misslyckas. I vår vardag tvingas vi lita på våra medmänniskor, och för det mesta går det bra. Det är när vi tvingas konfrontera svek och lögner som vi på nytt måste fundera på hur vi vill förhålla oss till andra.



Jag har valt att lägga mitt liv i Guds händer. Det kommer inte spela någon roll vad jag kommer vara med om under resten av mitt liv, då jag alltid kommer ha någon som delar mitt liv - mina livssteg, snedsteg, framsteg. Gud kommer aldrig utsätta mig för livsfara, riskera mitt liv utifrån eget mående.

Gud gjorde tvärtom - han gav mig Livet tillbaka. Genom att älska mig överdrivet mycket så offrades inte alla andra - utan en del av Gud själv. Han sände sin egen son in i döden - inte för att vara grym och hjärtlös, utan för att Gud visste att jag inte skulle fixa att göra storstädning i alla mina bristers kaosfyllda skrivbord - och priset på min frihet var väldigt hög.

Det är en avgrundsdjup skillnad på egoistisk död och kärleksfyllt liv. Jag väljer Livet. Och Gud valde mig.

1 kommentar:

häst från Dalom