Att hoppa långt... riktigt långt!

Jag gläds verkligen med Michel Tornéus och hans långa hopp!

Han slår till med 8,30 meter i EM-finalen och det är så långt så det går knappt att ta in. Kolla själv: stega upp drygt 8 steg i ditt hem just nu, och du förstår att det är galet långt! Världsrekordet är 8,95 m och slogs av en kanadensare för ganska många år sedan med namnet Asafa Powell. Själv har jag hoppat 5,20 m i lätt medvind. 

Att sedan Andreas Otterling i sitt sista hopp flyger över 8 meter och kammar hem en bronsmedalj är ju bara pricken över i. Det är alltid imponerande av idrottare att slå rekord och pressa sig själva i ett sista hopp. Det hintar om en häftig vinnarskalle, och det var en otroligt bra plankträff av Otterling.

Min inställning till friidrott är ganska sval, men jag imponeras av de svenska framgångarna de sista åren, där Klüft, Holm och Kallur är namn jag imponerats av många gånger. Jag tycker ju Sanna Kallur förtjänar ett bättre öde än att vara skadad. 

Den jämnheten Holm hade när han hoppade över 2,30 meter i väldigt många tävlingar i rad är svårslagen, även om mediatjäbblet med Patrik Sjöberg bidrar med lite smolk i bägaren. Å andra sidan finns det en mycket vänlig sida från Holm att lyssna till. Jag uppskattar rubriksättningen som DN väljer! :)

För övrigt är min kropp helt mör efter en innebandymatch i division 5, innebandy. Jag har inte haft möjlighet att träna på hela säsongen, men när man är med och spelar någon match då och då, så inser man varför man alltid har uppskattat lagsporter. 

Så kul att spela, så tråkigt att förlora.