Barnuppfostran - vilket jobb!

Att uppfostra barn är ingen lek.

Det är väl som vanligt: innan man själv befunnit sig i en situation kan man ha ganska många idéer om hur det borde vara, och sen när man väl är där så ställs allt upp- och ned! Att kommunicera med sin fru är väldigt viktigt så att man kör samma linje i relation till sina barn. Gör man inte det kommer barnen garanterat spela ut en, för att vinna kortsiktiga vinster i form av att få ta två glassar i stället för en , besöka kompisar längre tider än vad som är sagt från början, spela TV-spel lite längre än vad som kanske är nyttigt, osv.

Att vara konsekvent är inte bara enkelt, men det är förmodligen mycket värt i det lite längre loppet. Jag kände när vår första son var runt två-tre år att vi ställde ganska höga krav på honom gällande en del saker. Vi märkte att vi gjorde det utifrån att han hade ett väl utvecklat tal tidigt, och förstod väldigt väl vad vi sa till honom. Samtidigt tror jag att vi ska förhålla oss även till små barn som om de förstår - för det gör de! Jag har ibland fått frågande blickar när jag har pratat med ett väldigt litet barn som om det förstod vad jag sa, men de är ju experter på dialog och att möta en annan människa! Call and respons...

Det blir känsligt när man ger sig ut på djupare vatten och ska försöka att umgås med människor som inte alls delar ens egen syn på varken barnuppfostran eller rutiner. Då är risken överhängande att man får bita sig själv i tungan några gånger för att inte verka som någon form av låtsasexpert (vilket jag absolut inte är) eller förståsigpåare. När man sen är lärare är ju risken överhängande att man ser en elev swischa förbi från någon tidigare årgång som man har haft! Det är ju inte bara en positiv sida av läraryrket! Då vill jag bara passa på att säga i förbifarten: Ge inte ditt barn ett namn som slutar på -Y. Det är upplagt för problems. ;)

Dagny kanske fungerar, men Jimmy, Ronny, Conny, Lenny, Sonny, Johnny och Ponny kan ligga i farozonen för ett ökat antal träffar med skolans rektor... ej vetenskapligt bevisat, men nästan!

Och nej, uppfostran tar aldrig slut. Nedfostran är inget jag rekommenderar.