Backhoppningsfrossa!

Jag förstår inte hur man kan satsa så mycket på en aktivitet som så få utövar. 

Ja, jag är född i Falun, men det bidrar knappast till min förståelse för den enorma summa pengar som placeras i renoveringar av Faluns hoppbackar inför nästa års VM. Visst medhåll får jag härifrån.

Jag har stått uppe vid backhoppningsbackarna och spanat ut över iskalla Falunätter i stjärnklar natt. Jag har dagtid kunnat skåda ut över en väldigt stor del av Faluns omnejd, och fascinerats av hur mycket skog vi har i Sverige. 

Jag kan imponeras av män och kvinnor som slänger sig ut med galet långa skidor med hjälm som enda skydd, och med en overall som påminner om en alldeles för grov onepiece i latex. Vad jag förstår är man ungefär 10 meter ovanför backen vid själva upphoppet, därefter följer hopparna backens lutning och kommer närmare och närmare landning. En del hoppare verkar aldrig landa!

Nog minns jag Jan Boklöv, en riktig nytänkare som förändrade sporten för alltid. Han hoppade längst med sin V-stil, men fick stora avdrag för att det var "fult". Man skulle ju hoppa parallellt, det var "snyggt", det!

Ett tankeexperiment: Vad skulle det kosta om man byggde en innebandyhall till varje aktivt innebandylag i Sverige? Om man tycker att den siffran känns en smula hög, varför resonerar man så i Sverige gällande backhoppning?